Inställningen man vill lära sina barn är att det handlar bara om att göra sitt bästa. Ibland vinner man och ibland förlorar man, det går inte att styra över allt”, säger Robin Söderling.
Den insikten önskar han att han själv haft tidigare i livet, när han piskade sig från seger till seger i jakten på titlar.
Vetskapen om det pressande elitlivets baksida kom stötvis för tennisstjärnan från Tibro, och genom det verktyg han kände allra bäst: kroppen. I radioprogrammet Sommar berättade Robin Söderling för snart två år sedan målande om gråt, andnöd och panikångestattacker. Hur det kändes när han, en av världens främsta spelare, plötsligt inte kunde resa sig ur sängen. Han drabbades av körtelfeber och överträningssyndrom och insåg först efteråt att han länge varit mentalt utmattad.
”Jag har inga problem med att säga att det handlade om psykisk ohälsa – men det var också väldigt fysiskt. Ibland undrar jag varför man delar upp hjärnan och den övriga kroppen, allt hänger ju ihop.”

Robin Söderling, som nu är kapten för det svenska Davis Cup-laget, hoppas att han med sina erfarenheter kan bidra till en sundare idrottsvärld. Men han medger att frågan är komplex, tennissäsongen är lång med få vilopauser och många tränare fokuserar på den perfekta matchbollen – inte hur man bygger en sund karriär som håller över tid. Och elitspelare är ofta vinnarskallar som går i gång på pressen som det innebär att gå in på en fullsatt arena med tiotusentals åskådare och tv-kameror. Robin Söderlings eget unga jag hade knappast lyssnat om någon velat diskutera livsbalans.
”Jag hade bara svarat att jag mådde perfekt. Jag hade ett avsmalnat synfält, där allt handlade om tennis”, säger han med ett leende.
”Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem, det är bara att inse. Vi behöver bli fler som pratar om det i det offentliga.”
Ytterligare ett sätt att göra det är genom den bok Robin Söderling nu håller på att skriva. Den går under arbetsnamnet Sluten (vilket kan ses som en blinkning till den amerikanske tennisspelaren Andre Agassis bok Open) och handlar om idrottsstjärnans livsresa ur ett bredare perspektiv.

Robin Söderling ger ett energiskt intryck där han sitter i en hoodie framför datorns kamera på kontoret på RS Sports – bolaget som bär hans namn. Det bildades 2013, två år innan han fattade beslutet att avsluta sin proffskarriär.
”Företaget föddes lite av en slump. En journalist frågade mig vilken som var den bästa bollen och jag kunde inte svara. Så jag bestämde mig för att ta fram en sådan.”
Det visade sig vara mer komplicerat än han trodde. Men efter ett och ett halvt år hade Robin Söderling skapat en tennisboll med en gasfylld gummikärna, täckt av naturfilt tillverkad av nyzeeländsk fårull.
Först gav han bara bort bollarna till kompisar. Men så fick han rådet att starta företag av kompisen Magnus Alsterback, som nu är vd för RS Sports.
I början satt de två på var sin läskback och knackade på hemsidan. Så fick amerikanska The Wall Street Journal nys om projektet och förfrågningarna började hagla. I dag har bolaget hundratals tennis- och padelprodukter jämte sportkläder i sitt sortiment och 16 anställda.
”Det har varit en otrolig resa som så klart även innefattat en massa strul. Men vi har klarat pandemin väl och prognosen är att vi omsätter över 85 miljoner kronor i år”, berättar Robin Söderling.
Ser du paralleller mellan det mentala spelet i tennisen och i affärsvärlden?
”Ja, på en tennisbana är det mycket känslor, man är bara så bra som sin senaste boll. Jag har lärt mig att inte stressa upp mig över det. Detsamma gäller i affärslivet. Det finns alltid bränder att släcka, det gäller att ta det med ro.”

”Jag är lite av en materialnörd, så jag jobbar mycket med racketar och bollar. Just nu tittar vi exempelvis på en ny tillverkningsprocess för tennisbollar som släpper ut 60 procent mindre koldioxid. Kläderna ritas av våra designer, det är jag inte så involverad i men jag provar dem.”
Att padel skulle bli stort förstod Robin Söderling ganska tidigt, efter att ha testat den snabbväxande sporten och insett hur kul den är. Men precis som när han utvecklade den egna tennisbollen tog han hjälp av ett proffs, Simon Wasquez, för att skapa den ultimata padelbollen.
Nu spelar Robin Söderling själv padel några gånger i veckan, och säger att det är hyfsat jämnt när han möter det tidigare tennisproffset Jonas Björkman, som också gett sig in i padelvärlden. Men Robin Söderling har även hittat tillbaka till tennisglädjen och han tar uppdraget som Davis Cup-kapten på stort allvar.
”Jag brinner för svensk tennis och jag hoppas och tror att jag kan bidra. Dagens spelare är i samma situation som jag var i för några år sedan.”
Hur ser du som lagkapten på bröderna Mikael och Elias Ymer?
”De är fantastiskt bra och viktiga för svensk tennis. Det är avgörande att sådana spelare visas på tv så att dagens barn har hjältar att se upp till. Framgång föder framgång.”

Ett annat viktigt coachningsuppdrag finns på hemmaplan, nära villan i Djursholm. Robin och hustrun och entreprenören Jenny Söderlings två barn Olivia och Fred spelar båda tennis och tycker att det är roligt när pappa är på banan.
”För oss är det viktigt att de håller på med idrott, alltför många barn är stillasittande i dag. Till skillnad från när jag var liten finns det ju ett nästan obegränsat utbud på Netflix, paddor och tv-spel.”

Vad lär du barnen om idrott och prestation?
”Att göra sitt bästa och fokusera på den egna insatsen – den är det enda man kan påverka. Ibland är någon annan bättre, det behöver man inte bli förkrossad över.”

”Vi jobbar i det lilla, vi källsorterar och jag har precis beställt vår första elbil, en Q4 e-tron. Som företagare tänker jag både på social hållbarhet – att de som jobbar i bolaget är motiverade och mår bra – och klimatet. Vi har tillverkning i många länder och hoppas snart kunna börja besöka fabriker igen efter pandemin.”
37 år gammal verkar Robin Söderling ha landat i en balanserad tillvaro. Så ofta han kan tar han med familjen hem till föräldrarna i Tibro i Västergötland, så att barnen får känna på småstadsliv utan bilköer och titta på alla pokaler som finns där. Men med sina erfarenheter i bagaget vill han inte planera alltför långt in i framtiden. Fokus ligger på nuet.
”Jag trivs bra och lär mig nya saker varje dag. Och det är fantastiskt att vara kvar i idrottsvärlden fast på ett annat sätt.”