Pärlan vid havet

Hotellet hade kommit i familjen Dahlbergs ägo 1963. Under en biltur till Mölle förfördes Evas föräldrar av jugendbyggnaden från 1909 som bredde ut sig på höjden över klipporna, byggd som ett badhotell med sommarverandor och tornrum. De lämnade sitt arrenderade hotell i Båstad, tog in borgenärer och blev hotellägare.

Några år senare föddes Eva bokstavligen in i verksamheten, närmare bestämt i hotellets tornrum. Hon skulle som ung se pappa Arne arbeta för att göra Grand Hôtel till något utöver det vanliga, genom att anställa förstklassiga kockar och att redan på 1980-talet genomföra den största förändringen i hotellets historia fram till i dag när han lade konferenser till utbudet.  

"Man åkte hit på konferens och dök från klipporna. Mölle är något av en återvändsgränd, men för teambuilding passar det att Mölle är så att säga rymningssäkert."

Innan dess hade hotellet enbart öppet under sommarsäsongen. Men med en ny målgrupp började man erbjuda aktiviteter året runt och personalstyrkan gick från en klick säsongsanställda till en trupp som arbetade hela året. Bröllop blev en annan stor näringskälla när allt fler började vallfärda till den gamla fiskarbyn med dess magnifika läge vid vattnet. 

En karusell gör inget tivoli, citerar Eva sin pappa och pekar på allt det härliga hon uppskattar i Mölle. Efter många år där hotellet har dragit till sig konferensgäster och bröllop finns nu ett ovanligt stort utbud av inte bara restauranger och kaféer, men också av saker att göra. Allt från att cykla mountainbike och spela tennis och golf, till att gå Kullaleden och åka på tumlarsafari med de lokala naturguiderna. 

"Det bästa med Mölle är närheten till havet och naturen. Det är så orört och inte alls kommersialiserat", säger hon. 

Men ett tag var hon på väg att hoppa av helt. Efter att ha drivit hotellet i några år befann sig verksamheten på topp, men Eva var slutkörd. Hotellrummen var få och ytorna stora och dyra i drift. Skulle hon verkligen gå sin pappa i fotspåren, leva med samma stress och sluta i en hjärtinfarkt? 

"Jag vacklade och kände att nä, vi säljer det."

Intressenter dök upp som hade den rätta penningsumman för henne och brorsorna, hennes två medägare. Det skulle ha blivit slutet på Mölles dragplåster, med planer på att göra om Grand Hôtel till lägenheter. Men en natt innan kontraktet skulle skrivas fick Eva Dahlberg en uppenbarelse.  

"Som tur var. Det var ju bara en påse pengar och väldigt litet värt i jämförelse med min egen identitet. Jag hade gått igenom långa listor med yrken och jag kunde inte komma på ett enda som jag ville ägna mig åt som inte var i den här branschen."

I stället löste hon ut bröderna. De fick vad de ville ha och Eva fick sitt hotell. 

"Jag är säker på att det finns en diagnos för oss som har hjärtat i den här branschen och som går i gång på det vi gör. Det finns en tillfredsställelse i att göra gäster nöjda, hos oss har dygnet alltid 24 timmar och vi ser till att utnyttja dem väl."

Nu stod hon inför utmaningen att få ekonomin att rulla. Och det skulle hon göra genom att titta inåt. Mot den lägenhet i tornet som varit hennes barndomshem och som hon fortfarande bodde i. 

"Det slog mig en dag att här satt vi med världens finaste utsikt, bara för oss. Vi bestämde oss för att bygga om den till hotellrum. Hösten 2008, precis när nästa stora kris började. Men en vis man sa att man gör bäst i att gasa sig ur kurvorna."

Sagt och gjort, det gasades på i en storsatsning. Renoveringen började med de tre tornrummen, vilket uppgraderade Grand Hôtel till att omfatta 22 rum, och fortsatte sedan med intilliggande Hotell Olympias 23 rum. Det var inte lätt att hitta någon som förstod Grandkonceptet, men ihop med den lokala inredaren och väninnan Lisa Hernström Storm tog hon in jordfärger, rustika möbler och hemtrevliga textilier. Olympia försågs med både bastu och yogastudio. Salongen skulle också få nya kläder, men kristallkronan fick hänga kvar. 

"Där har den alltid hängt. Det var salongen på Grand, där man satt i Kalle Anka-fåtöljer och drack avec med utsikt över havet. Men vi utnyttjade den ganska dåligt och byggde därför om den till ett hemtrevligt frukostrum."

Matpassionen slutar inte i frukostrummet. Under åren har verksamheten utökats till att omfatta glasskiosk, saluhall och mängder av restauranger i allt från Mölles gamla brandstation och ett båthus, till en hipp gata på den danska sidan av sundet. Passionen för mat delar nämligen Eva med sin partner i livet och i affärer: David Mill. Den tjusige österrikaren som klev in på Grand för drygt 20 år sedan och frågade om det behövdes en kock.

"Ett vinnande koncept är att aldrig sitta bekvämt i sin fåtölj, utan att alltid vara på dobbarna för att utveckla sin verksamhet och att hålla koll på vad som händer ute i världen. Det är David duktig på", säger hon. 

I deras äktenskap är han idésprutan, hon realisten som "sover på saken och sedan sågar projekten". Då kan det bli krispig stämning i några dagar. En orsak till att hon tycker att det är praktiskt att de håller till på var sitt håll i huset, David i köket och Eva på kontoret. Ibland kavlar hon förvisso upp ärmarna i hotellköket, men hon säger att kockyrket lämnar hon åt David. Däremot reser de tillsammans för att hämta inspiration, inte så mycket för att titta på hotell som för att njuta av mat och för att hålla sig ajour med kulinariska trender. 

"När man gör ett nytt projekt så gäller det att ligga steget före. Det tar alltid tid att implementera och att sprida något nytt. Dessutom gäller det att inte lägga ner för snabbt, annars kan man missa när folk har hunnit få upp intresset."
Som med Saluhallen i Höganäs. Ett älskat och våghalsigt projekt som öppnade 2012 med inte mindre än 750 kvadratmeter restaurang, eget bageri och saluhall med mängder av egenproducerade marmelader, såser och oljor. 
"Man måste ha roligt på vägen när man går in i ett sådant projekt och ha en energi som får med alla. Pengarna var mindre intressanta, vi sa att vi körde på om vi åtminstone låg runt plus minus noll."

Saluhallen gick bättre än de vågat drömma om. Den blev en turistmagnet. Fram till 2020, då den stora döden kom för platser där människor samlas. Pandemin. Den svåraste krisen som Eva har varit med om, och som fortsatt efter februaris krigsutbrott med skyhöga elräkningar och råvarupriser och att folk drar in på restaurang- och hotellbesök.  

"Det är aldrig roligt att gå till tingsrätten och på någon minut försätta i konkurs det som man har byggt upp i flera år. Men man får inte glömma att Saluhallen var en dröm vi genomförde och hur roligt vi hade på vägen." 

Ett par andra döda grenar har de också klippt från sitt olivträd, däribland den koreanska restaurangen på Vesterbrogade som de lyckades sälja för en peng. Nu är trädet redo att blomma igen, säger hon. Äktenskapet Dahlberg-Mill har redan nya projekt i gång. Det senaste ett växthus. Arrenderat på prov från ett par som de tidigare köpte grönsaker från. 

"Vi har startat ett nytt hotell också. Ja, för humlor alltså. Så att de sköter pollineringen i växthuset." 

Precis som med Saluhallen förädlar de egna produkter som sylter och fingastronomisk ketchup som snart ska få fler säljställen. Redan nu har Eva idéer om hur växthuset kan ge upphov till ännu fler projekt. 

"Jag har förstått att odling är den nya trenden för folk som har gått in i väggen, att det helar folk snabbare än medicinering. Vem vet, kanske blir det vårt nya koncept?"