Hon blickar ut över den stora anläggningen som hon är chef för. Att hon som kvinnlig ledare i bilbranschen sticker ut är något hon blivit van vid.
"Nu har jag varit med så länge att jag upplever att man har respekt för mig. Men det har absolut funnits tillfällen då jag känt mig exkluderad och det klassiska att man inte gör upp saker på mötet utan i bastun", säger hon och pausar en stund.
"Jag har alltid slagit ur underläge, men på det sättet att det inte har funnits några förväntningar på att jag ska veta hur man ska hantera vissa situationer. Och det har inte enbart varit negativt, det har ju gjort att jag inte känt någon press."
Vid sin sida har hon också haft stöd från maken. "Vi har gjort hela den här resan tillsammans. Genom åren har vi haft många diskussioner om vem som ska göra vad så att man inte går på varandra. Att ha olika roller är bra, och att försöka undvika att prata jobb hemma."
Vi ses när september är i sin begynnelse. Traditionellt sett innebär det högsäsong för bilförsäljningsbranschen, men det kan bli annorlunda i år.
"Det är lite lugnare än vanligt. Det kan ha att göra med att det numera inte bara släpps modeller en viss säsong, utan under hela året. Men även mediernas rapporter om att vi går mot en lågkonjunktur påverkar. Det gör nog att man tänker till en extra gång innan man köper bil, med all rätt."
En lågkonjunktur behöver dock inte bara vara negativt. "När allt bara rullar på reflekterar man inte så mycket utan kör bara på. En lågkonjunktur kan ge oss möjlighet att bli bättre på vissa saker."
Själv tror hon att en nyckel till företagets framtida utveckling är att låta yngre förmågor ta plats.
"Både min man och jag känner att vår framtid ligger bakom oss. Det är inte vi som står för nytänket och visionerna längre. Det vi kan bidra med är snarare erfarenhet och eftertänksamhet. Därför planerar vi att släppa fram medarbetare i större utsträckning."
Och kanske någon av döttrarna, som nu blivit vuxna, tar över en dag?
"Vis av erfarenhet tror jag att det är viktigt att de gör något annat i åtta–tio år. Sedan får de gärna ta över. Om de vill", ler hon och reser sig upp från skrivbordsstolen.
Det har blivit hög tid att avrunda, Maria ska åka till anläggningen i Nacka för att uppmärksamma en medarbetare som fyllt 50 år.
"Det kanske låter klyschigt", säger hon medan hon slätar till kavajslaget. "Men vi värdesätter våra medarbetare väldigt högt. För helt ärligt, vi är helt beroende av dem – utan dem hade vi inte varit någonstans."
Men det har inte alltid varit enkelt. "Värst var det när vi inte bara var vi två utan tre, när pappa fortfarande var kvar i företaget. Då hamnade jag ofta mitt emellan dessa två män."