På den vägen inträffade också något annat. Mikael Frödins livslånga fascination för atlantlaxen – som att man aldrig vet vilken dag den ska komma, hur många eller hur stora de kommer att vara, och att det är den hårdaste fajtern av alla – började övergå i en bekymrad rynka mellan ögonen. Något var fel. De var sjuka, blev färre eller försvann helt. Svaret fanns i överfiske och de enorma laxodlingarna, framför allt i de norska fjordarna. Saken med fiskodlingar är att när ett enormt antal släpps, eller smiter ut, tar de med sig allt som vild fisk inte har. Och ekosystemet rubbas. Fler, och fel sorts, fiskar i havet gör att det snart blir färre fiskar.
Mikael Frödin började tidigt kämpa för atlantlaxen och 2019 deltog han i outdoormärket Patagonias omtalade dokumentärfilm Artifishal som visar just sambandet mellan fiskodlingar och fiskdöd, jorden runt. Här tar sig Mikael ut till några enorma odlingskassar i de norska fjordarna och filmar myllret av sjuka laxar.
Han blev dömd till böter för olaga intrång. Men det var det värt.
”Åtalet mot mig blev lika viktigt som filmen. Jag tror att jag gjorde 180 intervjuer, med bland andra TV4, Sveriges Radio, BBC, Guardian, New York Times. Och svenska Filter gjorde ett stort reportage: ordet SKAM, i utskurna laxbitar, utgjorde rubriken på förstasidan.”
”Folk hade väl förstått att öppna odlingar i havet ’inte var bra’, men när de fick se de här bilderna på svårt lidande lax förstod fler hur dåliga de är både som livsmedel och som konkurrenter till vild fisk. Alla laxstammar har naturligt sitt eget dna, de lokala variationerna är naturens sätt att stärka arten. Men när det rymmer, säg, 280 000 odlade laxar där det normalt simmar 100 vilda så får man snart en genetisk förändring. Det som tagit evolutionen hundratusentals år bryts samman på några få decennier.”
”Och det är inte bara laxen, hela ekosystemet förändras, försvagas och kollapsar. Torsken dör, räkor går knappt att fiska längre för de har inga skal, bottnar dör. Allt på grund av odlingsnäringen.”