Ljudet av framtiden

Att Kraftwerks Autobahn skulle komma att bli en sådan institution inom tysk popmusik beror inte enbart på att den lät som framtiden. Nej, bandet använde sig av framtidens ljud för att beskriva något som var djupt förankrat i det kollektiva tyska medvetandet: Att köra bil på autobahn. 

Det drygt 1 200 mil långa motorvägssystemet kom under efterkrigstiden att symbolisera längtan efter modernism och frihet men även industrialisering och tillväxt. I en tid då Västtyskland skulle bli en del av det nya, framväxande Europa var autobahn vägen dit. Det blev också en viktig komponent för den blomstrande industrin, inte minst fordonstillverkningen, i Tyskland. I den nyligen utkomna boken Kraftwerk: Future music from Germany poängterar författaren Uwe Schütte hur nära Audis slogan Vorsprung durch Technik låg Kraftwerks vokabulär och vision vid den här tiden.

Framtidens ljud användes även för att illustrera det som omgärdade autobahn. Det nästan 23 minuter långa musikstycket är i grunden en redogörelse för en bilresa mellan Düsseldorf och Hamburg.

– Om du känner till rutten kommer du att känna igen ljuden, har den före detta Kraftwerkmedlemmen Wolfgang Flür sagt i en intervju. Han nämner området längs floden Ruhr, starkt präglat av industrialisering, gruvstäderna Bottrop och Castrop-Rauxel, men även det lantliga Münsterland (där landsbygden, enligt Wolfgang Flür, gestaltas av bandkollegan Florian Schneiders flöjt).

Men även för den som inte har färdats sträckan går det att lyssna på Autobahn och ändå få en känsla av hur resan ser ut – och känns. Ljud har en avgörande betydelse för hur vi betraktar världen. Det ger oss sociala ledtrådar och framkallar känslor. En hund som skäller kan frammana rädsla medan ett skrattande barn kan orsaka lycka. Förutom att påverka vår uppfattning om djup, hastighet och rörelse, så är ljud ett direkt kognitivt svar på våra minnen. Ljud kopplar till minnen och framkallar känslor. När det gäller att involvera detta tänkande inom populärmusiken var Kraftwerk pionjärer. 

För att hitta grundljudet i e-tron GT testades en mängd olika instrument, bland annat en didgeridoo (uråldrigt australiskt blåsinstrument), men inget fungerade riktigt så som Rudolf Halbmeir och hans team önskade.

Lösningen blev ett rör, som Rudolf Halbmeir hittade i sitt hem. Han placerade en fläkt i ena änden av röret och lyssnade på ljudet som uppstod.

– Det var ett väldigt speciellt ljud. Jag förstod direkt att jag hittat ett ljud jag kunde utgå ifrån, har han sagt.

Det för tanken till Kraftwerks låt Metal on Metal, på albumet Trans-Europe Express från 1976, där ljudet av hur ett tåg färdas över en metallbro skulle återges. Kraftwerk testade alla möjliga ljudkällor: de slog metallrör mot varandra, de slog på badkar eller ett tvättfat. Men inget passade. Lösningen blev att slå med en hammare på en skottkärra för de låga frekvenserna och en zinkhylla för de högre – och sedan mixa samman dem. 

För Rudolf Halbmeir blev upptäckten med fläkten och röret utgångspunkten för ett långt, avancerat arbete, som bland annat innebar att ljuddesignerteamet skapade ett eget program med 32 olika ljudelement. Det ljud som bilens högtalare nu ger ifrån sig baseras på data om elmotorernas varvtal, belastning, bilens hastighet och andra parametrar som hämtas från drivsystemets styrenheter. 

När bilen körs långsamt är ljudet lågt för att sedan bli mer fylligt och dynamiskt då farten ökas. Tanken är att ge ett rättvisande och välnyanserat intryck av hur drivsystemet jobbar för tillfället. Systemet bjuder också olika ljudstrukturer för att representera förarens stämning. Resultatet? Ett kraftfullt mullrade ljud av digital karaktär. Rudolf Halbmeir beskriver det själv som – ett akustiskt uttryck för sportighet, förfining och progressiv karaktär.

Med lite god vilja går det att se lanseringen av Audi e-tron GT som en cirkel som sluts, en cirkel som inleddes i november 1974. Medan Kraftwerk försökte återskapa bilens ljud för att frammana bilden av Tyskland har Audi byggt upplevelsen av bilens ljud från grunden. Framtidens ljud har skapats för att skapa igenkänning och trygghet.

– Rent principiellt har bilens ljud en hel del gemensamt med musik, har Rudolf Halbmeir sagt.

I en intervju, som återberättas i Uwe Schüttes bok, beskriver Ralf Hütter, som tillsammans med Florian Schneider utgjorde kärnan i Kraftwerk, att bilen är som ett instrument i sig. Bilradions ljud, signalhornet, ljudet av däck mot asfalt, som korsar en målad linje eller som får trycket justerat – allt bidrar till att skapa ett sorts soundtrack till vårt vardagsliv.

– Det är ren poesi, ansåg Ralf Hütter.

Det torde göra Rudolf Halbmeir och hans team till poeter.