När det andra pandemiåret 2021 var över och världen kastades in i en helt ny kris, med krig, inflation och lågkonjunktur, kunde J.Lindeberg presentera ett positivt bokslut för första gången på tio år. Vinstmarginalen var elva procent. Omsättningen ökade dramatiskt. I skrivande stund är inte bokslutet för 2022 offentligt, men Hans-Christian Meyers nöjda småleende vittnar om att det inte är direkt negativt det heller. ”Det är ännu bättre”, säger han.
Så vad är hemligheten? Företagskultur må vara viktigt, men den allena kan inte övertyga konsumenter om att köpa J.Lindebergs kläder – vilket ju till syvende och sist är vad verksamheten handlar om. Hans-Christian Meyer svarar som vd:ar oftast svarar: det här är ett lagarbete, det finns ingen ”silver bullet” som är svaret på allt, att hans jobb är att få alla att dra åt samma håll – och kulturen äter strategin till frukost.
Men om han är tvungen att nämna någon eller något som varit en avgörande skillnad, blir det Neil Lewty, som kom till J.Lindeberg som head of creative nästan samtidigt som Hans-Christian Meyer värvades.
”Vi var nya på jobbet i augusti 2020 och satt tillsammans och tittade på kollektionen vi skulle sälja det kommande året. Och det här är alltså en kollektion som varken han eller jag hade varit med om att ta fram. Vi såg på varandra och frågade: Kan vi vara stolta över det här?”
Svaret var nej, kollektionen stämde inte överens med den vision de båda hade av J.Lindebergs framtid. De beslöt att jobba om nästan hälften av alla plagg.
”Det hade vi inte kunnat göra om inte vårt team varit så motiverat, kompetent och passionerat – det vill jag understryka.”