”Precis som livet går karriären upp och ner – tricket är att kunna ta sig upp när man har fallit.”

Darin lutar sig tillbaka i den ljusa dagbädden på Ellery ­Beach House på Lidingö. Berättar att det tog nästan två år att komma upp till ytan igen. En process man nu får följa på nya albumet som han säger är hans mest personliga.

”Jag har nog tänkt att alla mina skivor varit personliga, och det har de, fast på andra sätt. Det här är verkligen mina dagboksanteckningar.”

Att han skulle släppa dem ifrån sig var något han länge tvekade på. 

”Det är lätt att tänka att man är den enda som går igenom något, att det bara är jag själv som kommer förstå det jag skrivit. Men jag har aldrig fått så många meddelanden i samband med en låt som när jag släppte första singeln, "Starkare". Folk skrev hur de hade förlorat någon nära eller gick igenom en depression. Det var hjärtskärande att läsa, men också väldigt fint att folk kunde känna igen sig. Det hjälpte mig att våga släppa resten av låtarna.”

Det är snart 20 år sedan Darin Zanyar som 17-åring slog igenom i första säsongen av Idol. Då hade han redan hunnit skriva flera låtar, gick musikskolan Lilla Akademien och gjort sig känd som musikkillen som alltid showade i uppväxtorterna Husby och Botkyrka.

”Jag var väldigt ung men visste vad jag ville. Det kan jag tycka är lite coolt i dag. Redan vid första skivan var jag säker på vilken singel som skulle bli den första och hur videon skulle se ut. Jag lyckades till och med övertala mitt skivbolag att släppa andra plattan bara ett halvår efter den första. De sa att det kommer aldrig att funka. Men den sålde dubbelt så mycket som debutskivan.”

I medierna målades samtidigt bilden av en blyg och osäker kille upp. ”Det var jag också, med folk som jag inte kände. Jag var bekväm med dem jag jobbade med. I intervjuer kunde jag däremot bli helt stel. Folk försökte komma åt mig, men jag blev bara mer tillbakadragen och instängd.”

”Jag är mycket mer bekväm utåt, men jag kan fortfarande vara lite avvaktande när jag träffar nya människor. Det är bara så jag är. Jag är hellre den som står lite längre bak och iakttar på en fest. Det är verkligen en kontrast till mitt yrke, för på scenen älskar jag ju att ta för mig.”

Första årens album, med hittar som "Money for Nothing", "Step Up" och "Who’s that Girl", hittade hem högt på listorna och belönades med såväl Grammis som Rockbjörn. Med sitt fjärde album tog Darin klivet ut i Europa, tre år senare kom han på fjärde plats i Melodifestivalen, sjöng på kronprinsessparets bröllop och berättade om sina föräldrars flykt från Kurdistan i Sommar i P1. Snart väntade också Så mycket bättre på TV4, där han fick stora hittar med sina tolkningar av Olle Ljungströms "En apa som liknar dig" och Magnus Ugglas "Astrologen". Ovetande om att han två år senare skulle ta sin största risk någonsin.

Året var 2015. Under hösten som varit hade Darin börjat skriva på svenska och nu hade han låtar med titlar som Ta mig tillbaka och Tänk dig som han ville spela upp för skivbolaget.

”Jag var så exalterad över att få visa för dem vem jag hade blivit de senaste åren. Det var andra texter, en annan stil. Men de förstod inte alls...”

”De ville att jag skulle fortsätta som jag gjort tidigare. Så jag hade bara ett val: att antingen göra som de ville eller lämna skivbolaget och släppa materialet själv. Jag kunde inget annat än att gå efter magkänslan och göra det fullt ut. Vara den artist jag är i dag.”

Darin startade eget skivbolag och investerade alla pengar han hade. ”Jag gick all in. Skulle det inte funka skulle jag hamna på botten rent ekonomiskt.”

Tron på att det skulle gå var stark, men när första singeln, "Ta mig tillbaka" lanserades slog nervositeten till. ”Jag skulle medverka i Skavlan och jag var så nervös att jag tappade hår. Bara några dagar innan hade en röst på en av de största radiostationerna sagt att inga av deras lyssnare kommer att förstå min nya singel. Precis som skivbolaget sagt.”

"Ta mig tillbaka" är i dag en av Darins största hittar hittills och 2016 blev den första guldettåringen någonsin på Svensktoppen.

”Det var verkligen ett magisk ögonblick. Jag är så glad att jag följde min magkänsla, att jag vågade”, säger han och pausar. ”Ibland förstår folk inte saker förrän de har hänt.”

Han blickar ut över den glittrande Höggarnsfjärden och blir med ens allvarsam, säger att det gäller att hantera såväl framgångar som motgångar med ett slags ödmjukhet. 

”Precis som livet går karriären upp och ner, det är som en bergochdalbana. Tricket är väl att kunna ta sig upp när man har fallit. Det är det som egentligen är the real success.”

Det finns flera gånger han varit där, i dalen. Som när någon i en krönika häcklade texten i hans låt En säng av rosor eller när han i början av karriären sattes på omslaget till en stor musiktidning med rubriken Hatobjekt no 1.

”Sådant är rätt svårt att hantera om jag ska vara ärlig. Men jag har blivit bättre på att inte bry mig. Alla kan inte tycka om det jag gör. Och det är inte för att bli omtyckt som jag gör det här, det är för att jag älskar musik.”

Vi har mötts upp efter en intensiv lanseringsvecka i Stockholm, men i en Audi Q8  Sportback e-tron har Darin hittat en fristad.

”Ibland kan jag känna mig lite fast när jag är i en stad. Då är det så skönt att ha en bil att åka ut i naturen med. Jag älskar att bara köra – jag känner mig fri. Det viktigaste för mig i en bil är att den har bra högtalare, det är helt avgörande”, säger han medan vi promenerar ner mot stranden i den varma höstsolen.