Grön förkämpe

Det var egentligen inte tanken, åtminstone inte enligt Ulrika Hasselgren, att hon skulle bli en av Europas höjdare inom hållbara investeringar. Att hon i slutet av 1990-talet skulle bryta ny mark genom att skräddarsy Sjunde AP-fondens investeringspolicy och starta företaget som ligger bakom en global standard för att investera hållbart. 

Inte heller att hon skulle sälja livsverket, Ethix, till bolagsstyrningsjätten Institutional Shareholder Services (ISS), bli Danske Banks globala chef för hållbara investeringar, vara senior rådgivare till Infranode och nu verka som hållbarhetschef hos den svenska kapitalförvaltaren Coeli. Nej, om vi ska tro Ulrika Hasselgren halkade hon in i finansbranschen och på hållbarhetsspåret på ett bananskal.

”Från början var etik och hållbarhet rätt främmande begrepp för mig. Tills jag fick mitt första uppdrag”, säger hon och kisar mot Österlensolen.

I drygt två decennier har Ulrika Hasselgren haft världen som arbetsfält, men det är här, på skånska landsbygden, som hon och maken, skådespelaren och journalisten Rasmus Troedsson, har sin bas sedan några år.

”Innan jag träffade Rasmus trodde jag att jag skulle leva och dö på Odenplan i Stockholm, men att få vara i naturen och i den här miljön är så rogivande. Det betyder mycket för mig. Fysiskt, men också för min själ. Och det gör att jag kan jobba hårdare, haha.”

Ulrika Hasselgrens yrkeshistoria har sin begynnelse på McKinsey, men tar fart på managementfirman Solving Bohlin och Strömberg där hon och en kollega – genom det där bananskalet – i slutet av 90-talet fick i uppdrag att hjälpa Synskadades stiftelse med deras investeringspolicy.

”De hade ett stiftelsekapital på 600 miljoner kronor som de ville placera i hållbara, svenska börsbolag. Portföljen ska vara etisk, sa koncernchefen på grov skånska, och vi nickade utan egentligen förstå vad det innebar.”

Hårt arbete, en stor dos vetgirighet samt en omfattande analysmodell och investeringspolicy senare hade fröet till Ulrika Hasselgrens livsverk fötts: analysföretaget Ethix, som hon grundade med två kollegor 1999. Knappt ett år senare ringer telefonen.

”Det var Sjunde AP-fonden som frågade oss: Riksdagen säger att vi ska ta etik- och miljöhänsyn, utan att göra avkall på målet om hög avkastning. Kan ni hjälpa oss med det?. Japp, det kan vi, svarade vi frimodigt.”

Återigen fick Ulrika Hasselgren skapa något som inte fanns – nu med inte bara svenska bolag som arbetsfält, utan hela världens. Hon rekryterade analytiker och lät utveckla metoden för att ta fram den strikta analysmodell som skulle förändra mer än vad hon kunde ana – den skulle bli ledande. För telefonen fortsatte att ringa.

”På andra sidan linjen fanns investerare, banker och ­kapitalförvaltare från hela Norden som ville ha samma upplägg som Sjunde AP-fonden.”

Resten är, som man säger, historia. Finanshistoria. Hållbarhetshistoria. Och en framgångshistoria, som 2015 inledde ett nytt kapitel när man valde att sälja Ethix till amerikans­ka Institutional Shareholder Services, ISS, för att växa mer globalt. 

Ulrika satt kvar i ledningsgruppen men kontoret på Stureplan byttes till ett i New York, tills hon 2018 blev ­erbjuden tjänsten som Danske Banks globala chef för hållbara investeringar i Köpenhamn. Att bli toppchef på en storbank var en position hon aldrig haft en tanke på.

”Storbank fanns inte på min radar. Jag är ju entreprenör! Men när de sa att alla andra storbanker kommit längre inom hållbarhetsområdet, och att de nu ville bli ledande kickade min hjärna i gång.”

Ulrika Hasselgren blickar ut över de stora åkerfälten utanför gården när jag frågar henne om vad det är som ligger bakom det där – det som får henne att gå i gång.

”Min man säger att jag bara vill vara chef, och det stämmer, haha. Jag älskar att bestämma. Men det som verkligen driver mig är att kunna påverka, utveckla och göra skillnad. Jag vill förändra, gärna göra något helt nytt. Och göra det på ett schyst sätt.”

Ett visst mått av envishet, tävlingsinstinkt och mod lär också ligga bakom karriärsagan.

”Jag tror en fördel är att jag inte är så rädd av mig. Jag har tagit mig an uppgifter som jag från början inte kunnat. Den utmaningen har varit så kul. Just det där med kulfaktorn väger tungt för mig.”

Att fortsätta ha kul och utmana sig själv var något som lockade när hon nyligen tackade ja till tjänsten som hållbarhetschef och styrelseledamot i Coeligruppen. Det svenska finanshuset förvaltar i dag drygt 40 miljarder kronor åt sina kunder och hoppas, inte minst genom att rekrytera Ulrika Hasselgren, växa till 100 miljarder i förvaltat kapital och därmed inta en ledande position inom hållbara investeringar.

”Det ambitiösa målet triggar mig!”

Vilken betydelse har det att bolag och organisationer gör hållbara investeringar?

”Genom att investera i bolag som har lågt klimatavtryck eller som arbetar konkret med omställning skickar man en signal till marknaden och de bolag som inte börjat med sin omställning. Men det som är helt avgörande är att vi får handling i bolagen – att man sätter mål som ska nås nästa år, inte om 20 år. Få koncernchefer åtar sig ansvar för mål som ligger långt i framtiden.”

Går det att investera hållbart och samtidigt få en bra avkastning?

”Ja, både på kort och lång sikt. Finns det en fråga som hela världen fokuserar på just nu så är det vårt klimat. Flera av våra forskare går likt profetröster ut med att vi inte kan vänta längre, vi måste göra någonting. Därför ökar trycket om grön omställning från alla håll – från konsumenter, myndig­heter, regeringar, investerare… Det gör att bolag som inte är hållbara inte är relevanta för framtiden. Hållbarhet handlar om såväl produkten, produktionen och miljön som om etiken och arbetsvillkoren. Du kan inte ducka för någon av dessa bitar längre. Bilindustrin är en av de branscher som jobbar otroligt mycket med detta.”

På den grusade gårdsplanen blänker Ulrika Hasselgrens och makens röda Audi A6, som är en laddhybrid.

”Det är vår lilla racerbil, den går som ett strykjärn på vägarna. Jag älskar den. Och Rasmus har en speciell förkärlek för att köra om Porsches på motorvägen med elmotorn, haha.”

Är elektrifieringen av bilindustrin nödvändig för framtiden?

”Det är klart att det gör något positivt med luften om vi skulle få en bilflotta som enbart består av el. Men det är viktigt med en holistisk långsiktig analys av hur det kommer fungera i framtiden, exempelvis av batteritillverkning och elförsörjning. Jag tror att vi kommer att se en större mix av hållbara energikällor framöver.”

Medan vi promenerar längs Linderödsåsens vackra ­natur flaggar Ulrika Hasselgren för att hon snart behöver kliva in i ett videomöte. Att världen och arbetssätten förändrats på många sätt sedan covid-19 råder det ingen tvekan om.

”Digitaliseringen har fått en rejäl skjuts, vilket är positivt. Men det finns också en tydlig baksida: det är omöjligt att vara riktigt kreativ via video. Och det är ett faktum som kommer påverka alla branscher.  Därför är det jätteviktigt att vi hittar former för det fysiska mötet i en trygg miljö. Det ser jag som den största utmaningen nu.”

Vi kommer till huset och Ulrika skiner upp i ett leende när hon gör sig redo för att ta på sig arbetskavajen.

”Jag älskar verkligen att jobba – för att det både är lite svårt och något som gör skillnad. När jag väl är ledig gräver jag upp stenar och fixar i trädgården. Eller så sitter jag en hel dag och läser en bok. Men jag har inga som helst problem att avbryta ledigheten en solig dag som denna för att hoppa in i ett jobbmöte. Jag tycker på riktigt att det är så roligt. Hur ska jag någonsin ska kunna sluta?”