Världsmästare i rally-cross 2016. Mattias Ekström kör för Audi.

Audis mästare – världens snabbaste svensk

Audis mästare – världens snabbaste svensk

Först sprutade gruset. Sedan tårarna. Audis egen världsmästare Mattias Ekström räds varken starka hästkrafter eller starka känslor.

Pappa körde rallycross och mamma debiterade vattenräkningar på kommunkontoret i Avesta. Inget snack om vem som bidrog mest till att skapa en världsmästare, eller?

Jo, faktiskt.

– Hade jag någon idol under uppväxtåren så var det nog mamma. Jag har alltid beundrat henne oerhört. Alltid glad, alltid tid för gäster och bullbak. Och för mig, inte minst. Jag var en riktig busgrabb. Krävde mer än ett heltidsjobb.

Bensin i blodet

Det berättar Mattias Ekström och visar en gång för alla att han aldrig varit rädd för att välja sitt eget spår i livets hårnålskurvor.

Sveriges snabbaste man - men också mammas pojke. Bensin i blodet – men också en viss Agneta Ekströms köttbullar.

– Dessutom var det alltid hon som övningskörde med mig. En helt orädd människa, min mamma. Kan både sladda och burna. Vi var ett dreamteam på många istävlingar, hon och jag

Om man plockar upp Mattias Ekströms hemsida på nätet, står ett citat skrivet i något som nästan liknar eldskrift: ”Du blir aldrig nummer ett om du går i andras fotspår.” Mamma Agneta ligger bakom det också.

– Hon uppvaktade mig en gång med en blomma och en tavla med den texten. Mamma har alltid uppmuntrat mig att vara nyfiken och modig.

Pappa rallycrossförare

Men okej, pappa Bengt var ingen dålig inspiration han heller. Som gammal rallycrossförare lärde han tidigt sin ende son det stora i att åka fort på grus.

– Pappa tävlade och hade bilfirma. Klart jag fick min dos, jag också. Men samtidigt var han inte pappan som släpade med sin son till tävlingarna. Jag har sett de där som har tagit med sina fyraåringar till racerbanan, men i mitt fall skulle det nog snarare fått motsatt effekt. Jag menar, det är ju friheten som är det sköna i livet, inte sant? Att inte att bli påtvingad någonting.
mattias_ekstrom_06_16_9.jpg

Drömmen gick i uppfyllelse. 2016 blev Mattias Ekström världsmästare i rallycross.

En förälder ska varken gasa eller bromsa?

– Nej, jag tror det bästa är om man som barn får chansen att pröva en massa olika saker. Sedan ska man själv få bestämma. Min syster Mona fastnade till exempel för matlagning; det blev hennes grej. Och första gången jag körde bil var varken pappa eller mamma med. Det var med en kusin ute på en åker, när jag var tretton ungefär. Ända fram till puberteten var det mest fotboll, tennis och ishockey som gällde. Det var först när jag första gången satte mig i en gokart, som något hände.

Exakt vad? Ja, det kan Mattias Ekström, numera 38 år, än i dag inte riktigt svara på.

– Att kalla det frälsningsupplevelse vore fel. Mitt motorintresse var något som växte fram ganska långsamt. Men när jag väl hade satt mig i den där gokarten, gick det från noll till hundra på bara ett halvår.
mattias_ekstrom_07_1_1.jpg

Rallykungen från Snickarbo

Intresset, alltså. Det som än i dag utgör ett lika starkt drivmedel som bensin eller diesel för rallykungen från Snickarbo - en fluglort på kartan, blott en bredsladd från Avestaforsens brus.

– Köra, köpa, sälja, meka, träna... Motorsport blev en 24-timmar-om-dygnet-grej redan i tonåren och jag funkar väl egentligen fortfarande på samma vis. Tycker om att analysera, finslipa och ... ja, kanske handlar det ändå allra mest om passion. Att tycka att det här med motorer är så kul, att man är beredd att satsa hela sin vakna tid.

Dina svagheter, då?
– Inget som jag känner belastar mig just nu. Det handlar mer om små detaljer som kanske kan slipas lite till.

Känner du tuff press att försvara VM-titeln?
– Försvara?! Nej, jag tänker inte alls i de termerna. Är det något jag ska göra, så är det att hämta fler titlar.

Du verkar född tävlingsmänniska?
– Nja, jag tror nog man mer fostras än föds till det. Fast det är å andra sidan inte så lätt att veta.

Aldrig rädd på banan?
– Nej, då skulle jag nog inte hålla på. Däremot känner jag respekt för det jag gör. Försöker minimera riskerna. Ändå kan man förstås inte undvika smällar ibland. Det har hänt lite grejer genom åren. Men än så länge inget allvarligt, peppar peppar ...

Varför är Audi en bil för dig?
Det är ett bilmärke som är naturligt att gilla, om man tycker om motorsport. Jag har alltid älskat quattron. Alltid tyckt om kombinationen mellan fyrhjulsdrift, sport och premium. En bil ska gå fort framåt, vara duktig på att svänga, bromsa och ha bra balans. Det jag vill att den ska göra, ska den också göra till hundra procent.
mattias_ekstrom_01_1_1.jpg

Ryggsäck med allt

Han pratar nästan lika fort som han kör, Mattias Ekström. Speciellt imponerande blir han, när man ber honom nämna sin viktigaste pryl och svarar ”ryggsäcken” - och sedan börjar räkna upp dess innehåll:

– Dator, iPad, en massa pass för att komma in på världens alla racerbanor, kamera, selfiestick, hörlurar med bruskontroll, sjalar, mössor, kepsar, plånbok, pass, pennor för autografer, laddkabel för bil och för 220 volt, klockor, solglasögon och parkeringspass för diverse saker ...

Den där listan kunde du rabbla utantill?
– Jamen, den där ryggsäcken är ju i princip också hela mitt liv. Jag skulle inte klara mig en dag utan den. Ett tag hade jag en axelväska istället, men då blev jag sned i hela kroppen.

Tränar du något mer än själva bilkörningen, lyfter skrot eller så?
– Genom åren har jag sprungit och gått på gym rätt mycket. Men sista åren har det knappast krävts. Jag har suttit så mycket bakom ratten att jag snarare har behövt all vila jag kan få.

Hur är du som bilförare i vanlig stadstrafik?
– Precis lika tråkig som alla andra. Stressar inte, men kör så fort jag får utan att riskera körkortet.

När kopplar du av på riktigt, då?
– Ja du, där har du ändå något jag faktiskt borde träna mera på, haha ...
mattias_ekstrom_05_16_9.jpg

Mattias Ekström kör en Audi S1 EKS RX quattro.

Österrikebo

Att den här intervjun görs samtidigt som han kör mellan österrikiska alperna är ingen slump. I februari börjar säsongen; då har Mattias Ekström varken tid för journalister eller knappt ens för sin egen familj. Då ligger allt fokus på att få Audin så snabbt som möjligt genom grusiga kurvor. Men månaderna innan dess tar han chansen att koppla av. Och det sker gärna i en pist eller ett skidspår. Snickarbos granskogar är numera bytt mot Ellmaus alper.

– Varför jag gillar Österrike? Klarblå himmel på dagarna och mörkt om nätter. Och så den höga, friska luften. Får jag välja min favoritplats på jorden blir det Davos. Att ta en långpromenad där om natten är ... magiskt.

Det är paradoxen Ekström igen.

Man uppfattar honom lätt som en rätt hårdför typ; en modern Jehu som far runt världens racerbanor och varken räds fan eller konkurrenterna. Som dödsförskräckt kastar sig in i en bensinosande närstrid och lika lugnt skulle kliva ur en rykande skrothög.
mattias_ekstrom_02_16_9.jpg

Mattias Ekström har vunnit 22 segrar och två titlar i DTM, det tyska standardvagnsmästerskapet och är Audis mest framgångsrika förare någonsin (per mars 2017, reds anmärkning).

mattias_ekstrom_03_1_1.jpg

”Tuffa killar gråter inte.” Eller?

Men det finns också en annan Mattias Ekström.

När han i den 16 oktober 2016 blev förste svensk att vinna ett VM i bilsport på 32 år, förvånade han många att kliva ur bilen med tårarna rinnande längs kinderna.

En minut tidigare hade han varit den coolaste katten i stan; en iskall fartfantom som elegant höll nerverna i styr och foten rätt på gaspedalen. Ett stenansikte.

Men efter målgången brast det för den nye rallycrosskungen. När svensk teve stack fram sin kamera försökte han förklara att han minsann gråtit förr i en rallybil, men aldrig förr av lycka:

”Då blev man ledsen av utmattning, men nu blir man ledsen av glädje. Det är inte så ofta jag är det ...”

Tuffa killar gråter inte, heter det. Men Mattias Ekström har aldrig varit mycket för konventioner. Ber man honom än en gång berätta om segern i Estering, kommer alla känslorna - för att citera Per Gessle - på en och samma gång

– Vanligtvis brukar inte känslorna fångas i teve som vid det där tillfället. Men sanningen är nog att det har funnits mycket av den varan under årens lopp - det är bara inga tittare som har fått se dem. Rallycrossen är ovanlig på det viset att journalisterna tillåts komma förarna nära medan pulsen fortfarande är uppe i 180 och hjärtat bara pumpar. I andra motorsporter får man tid att samla sig innan man möter media. Det är vägningar och det ena med det tredje.
mattias_ekstrom_04_1_1.jpg

Teamet bakom Audi S1 EKS RX quattro

Den nyblivne världsmästaren var också snabb med att berömma sitt team. Det här var ingen ensam mans bedrift, menade han. Snarare kände han lite dåligt samvete för ”sina grabbar”; de där som offrar lika mycket tid som han själv för betydligt mindre ära och pengar.

Samtidigt är han noga med att betona att det är få som känner det riktige Mattias Ekström. Han själv en ensamvarg, en lone rider som tillbringar den mesta tiden bakom en bilratt, långt från de sociala nätverken. Det har präglat honom, tycks han mena.

– Man får väldigt många bekanta i det här jobbet, men få riktigt nära vänner. Jag skulle säga att de som verkligen känner mig, förutom min familj, är knappt en handfull.

För att du själv vill ha det så?
– Ja, jag har aldrig haft behov av något större umgänge. Har alltid varit nöjd med att pyssla med mina bilar och motorer.

Vad hade du varit om du inte haft motorsporten?
– Ibland tror jag att svaret på den frågan är ”arbetslös”. För jag har ju aldrig haft något val, egentligen. Motorsporten kom in i mitt liv och alla andra planer flög sin väg. Jo, för resten, jag funderade faktiskt ett tag på att bli flygplansingenjör, men …

Ja?!
– Det kändes för tråkigt. Och ett tag lekte jag lite med den tanken att bli advokat, men insåg snart att det krävdes alldeles för mycket utbildning. Det hade jag aldrig stått ut med.

Skolan var aldrig din grej?
– Jo, så länge jag tyckte den kändes viktig. Men skolan passade inte in i mina framtidsplaner. Det blev livets hårda skola istället. Jag har aldrig frågat skolbänken om den saknar mig, men jag saknar i alla fall inte den. Jag har det mycket roligare nu.

Nej, tråkighet är knappast Mattias Ekströms bästa gren. Ber man honom resonera kring livets mening, säger han att det nog måste vara att ha så kul som möjligt.

– Det viktigaste av allt måste väl ändå vara att få vara glad, eller hur?
Så om du skulle få återfödas, vore det som ...?

– Mattias Ekström, utan tvekan. Tänk bara så kul jag har fått ha det i livet!

Text: Petter Karlsson
Källa: Audi Magasin 01/2017

Mattias Ekström

  • Född: 14 juli 1978 i Falun.
  • Familj: Tyska sambon Heidi, barnen Mats, 5, och Hanna, 3, och två hundar. »Jack Russells med rätt mycket prutt på. I alla fall den ena.
  • Bor: I österrikiska skidorten Ellmau, mellan München och Kitzbühl.
  • Längd: 183 cm.
  • Äter: Så nyttigt som möjligt.
  • Dricker: Inte alkohol.
  • Läser: Blandat.
  • Kör: Audi S1 EKS RX quattro.
  • Meriter: Som 18-åring vinnare av Renault 5 Junior Cup. Svensk mästare i STCC 1999. Segrare i Race of Champions 2006, 2007 och 2009. Nominerad till Jerringpriset och Årets manlige idrottare 2017. Är med sina 22 segrar och två titlar Audis mest framgångsrika förare i DTM, tyska standardvagnsmästerskapet. Världsmästare i rallycross 2016.

»Kanske handlar det ändå allra mest om passion. Att tycka att det här med motorer är så kul att man är beredd att satsa hela sin vakna tid.«

NÅGRA SNABBA:

  • Vilket hushållsarbete hatar du mest?
    – Att stryka.
  • Vad skulle du göra om du vann tio miljoner?
    – Eftersom jag aldrig spelar eller köper några lotter så kommer det aldrig att hända.
  • Vad lämnar du kvar om huset börjar brinna?
    – Allt utom familjen och hundarna. Och mobilen så jag kan ringa brandkåren.
  • Har du aldrig drömt om att få köra Formel 1?
    – Nej. Det är precis om att vissa gillar längdskidor, andra alpint.
  • Tror du på Gud?
    – Nej, egentligen inte.
  • Om du var tvungen att tatuera dig, vilket motiv skulle du välja?
    – Herregud, jag som är helt anti sådant ... Men okej, om jag verkligen är tvungen så väljer jag en emoy i form av en smiley.